Kategori: Julius Schnorr von Carolsfeld

Bröllopet i Kana är ett vanligt motiv i den kristna konsten. Man kan hitta målningar i trecentostilen med mycket begränsat perspektiv, i quattrocento med de första proven på detta område. Barocken har förändrat berättelsens språk men det primära har inte förändrats.

DUCCIO DI BUONINSEGNA (ca.1255-1319) född och verksam i Siena

Här känns fortfarande medeltidens bildspråk. Duccio di Buoninsegna var den förste och kanske även den främste av de religiösa konstnärerna. Han avbildade scenen enligt den bysantinska traditionen men introducerade realistiska element.

Tjänarna som trängs vid valven, döljer inte sin chock. De kan tydligt se att medan en av dem häller vatten från ett fat i potten, fyller den andra kannan med vin. Omvandlingen till vin är Jesu första mirakel. Alla de andra deltagarna, bland vilka vi ser två apostlar, tittar noggrant på Jesus och Maria och bevittnar ett mirakel. Duccio kom att införa något nytt: personer som verkade levande och som tycktes befinna sig i rörelse.

GIOTTO di BONDONE (ca.1266-1337) utförde fresken ”Bröllopet i Kana” (ca.1303-05) för Capella degli Scrovegni i Padua. Giotto placerade scenen i ett rum med öppet tak. Han ägnade mycket uppmärksamhet åt detaljerna som paneler i röda ränder och vinkannor.

Jesus sitter på vänster sidan av bordet. Han gör en gest av välsignelse: det pågår just nu ett mirakel att förvandla vatten till vin. I mitten av bordet sitter Maria som upprepar sonens handrörelse. Hennes tecken återspeglar orden: ”Gör vad han säger dig”. Till höger finns en grupp tjänare avbildades ganska grotesk. Den röda tunika betonar mannens fetma, huvudet har ingen nacke. Det är förmodligen den verkliga karaktärer som Giotto modellerade sig själv på.

GIUSTO de MENABUOI (ca.1320-91)
var en italiensk ungrenässansmålare. Han föddes i Florens men var han verksam mest i Padua. Fresker som illustrerades Jesus liv, bland annat mirakel i Kana, utförde han för baptisterium i Padua.

HIERONYMUS BOSCH (ca.1450-1516) en briljant och original nederländsk målare vars arbete döljer en ovanlig ikonografi och individuell stil!

I målningen ”Bröllopet i Kana” avviker Bosch från traditionen, scenen som visas här är uppfylld av spänning.

En mystisk liten person i en krans på huvudet står med ryggen till betraktare och fortsätter till en märklig ceremoni. Tavlan är ett tidigt verk skapat mellan 1475 och 1480. I den traditionella berättelsen introducerar Bosch nya delar av mysteriet.

Musiker på det improviserade upphöjda galleriet, en tjänare som kollapsar – alla dessa figurer är helt oväntade och ovanliga för den klassiska, bibliska ämne.
Tavlan är inte i gott skick; de övre hörnen har skurits av, många huvuden har målats om igen, och ett par hundar längst ner till vänster kan ha lagts till så sent som på 1800-talet. Bröllopets bankett har placerats i en rikt möblerad interiör, förmodligen i en tavern. Mirakel sker längst ner till höger; gästerna sitter runt ett L-format bord som domineras i ena änden av Kristi figur. På vänster bär två tjänare in ett vildsvinshuvud och en svan spottar eld från munnen. Den exakta betydelsen av alla dessa detaljer förblir oklart. Som ofta är det hos Hieronymus Bosch…

Bröderna Limbourg och deras tidebok

”Les Très Riches Heures du Duc de Berry”, är en illuminerad tidebok utförd av bröderna Limbourg runt 1412-1416 för hertigen Jean de Berry. Inte bara Limburgarna arbetade för Jan de Berry. 1416 gjorde en annan av hans protéger, Jacquemart de Hesdin (ca.1355-1414), ett enormt manuskript kallade ”Stora timmar”/”Les tres riches Heures”. Namnet berodde inte bara på måtten, även om dessa var ganska anständiga, 30 × 40 cm.

Det är möjligt att det franska adjektivet grandes brukade betyda magnificent. Det intrikat dekorerade manuskriptet innehöll ett massivt, guldklädd omslag, vackra illuminationer och mängd av ädelstenar.

Jacquemart de Hesdin placerade ”Bröllopet i Kana” i arkitektonisk interiör som var känd till honom, stiliserad enligt den internationella gotiska bildspråket.

GERARD DAVID (ca.1460-1528) var en nederländsk konstnär från Oudewater. Han målade mest stillsamma högtidliga bibliska scener i det fria. Figurerna hade en värdig hållning, landskapet var ofta starkt framträdande.

I denna målning är kvinnornas sittställningar och deras förtrollande ovala ansikten så anmärkningsvärda, och hela verket har en mystisk atmosfär. Stillebenmålningen av festmåltiden är fascinerande!

PAOLO VERONESE (1528-88) och hans främsta verk ”Les Noces de Cana”.

Denna enorma duk gjordes för refektorium av San Giorgio Maggiore-klostret i Venedig. Målningen skildrar ett imaginärt palats med cirka 130 gäster, porträtter av kändisar från epoken, av Veronese själv och av hans vänner påklädda i rika färgade kostymer.

Tavlan hängde i klostret i 200 år, tills Napoleon stal den och förde den till Paris. Idag kan vi beundra verket i Louvren.

Bröllopsscenen, som i en teater, äger rum på ett torg stängt med doriska och korintiska kolonner. På avståndet finns en torn med arkader utförd av arkitekt Andrea Palladio, allt påminner om 1500-talet Venedig snarare än Palestina, där Veronese antagligen har aldrig varit. Bibliska karaktärer är påklädda som venetianer i orientala dräkter och turbaner. Scenen förlorade sin ursprungliga religiösa karaktär. Det är barockens pärla!

JACOPO ROBUSTI, TINTORETTO (1528-1594)

”Bröllopet i Kana” utspelar sig i en enorm korridor som ser ut som en magnifik sal från venetianska palatser. Hela utrymmet på bilden är fylld med många gäster. Men vart och hur presenterar Tintoretto underverkets ögonblick? På den första uppsättningen av ett långt bord finns det två grupper människor, vars gester är svåra att gissa, vi kan tänka att det var här som något fantastiskt hände. I mitten av bilden möter vi en ensam Kristus, här är den andliga förbindelsen.

Bröllopsscen har en tydligt nykter atmosfär, eftersom miraklet ännu inte har ägt rum. Kopparna är tomma, bruden och brudgummen är oroliga och deras gäster är förbryllade. Kristus, som är på mellanavstånd, men framhävd av bordets perspektiv, kommer inom kort att återställa allas goda humor.

MARTIN de VOS (1532-1603) och manierismen

en flamländsk konstnär från Antwerpen var stilistisk nära manierismen. Gillet av värdshusägare beställde tavlan hos de Vos, som var mycket berömd konstnär på den tiden. Resor till Italien och tid tillbringad i Venedig (1550-58) hade en märkbar effekt på hans arbete.

Bibliska scenen från Kana äger rum i renässans-stiliserad sal med ett bord fullt av god mat och dyra porslin. De Vos försökte ändå att framkalla en något biblisk atmosfär, flera gäster bär turbaner. De stora vinkannor har ett särskilt klassisk utseende. Ärligt talat är detta skildring en av vackraste jag har sett!

Vi kommer att avsluta den mirakulösa konstresa till bröllopet hos Julius Schnorr von Carolsfeld (1794-1872) från Leipzig. Han tillhörde en grupp av tyska konstnärer- nasarenerna och hans måleri idealiserade medeltidens bildspråk. Gruppen betonade konstens samband med kristendomen och hade förebilder i 1400-talens italienska och 1500-talets tyska måleri. Det är ingen konstighet att von Carolsfeld framställde ”Bröllopet i Kana” (1820) på mycket bibliskt sätt!

Är vi i Jerusalem, i Tyskland eller Italien? Tiden stannade faktiskt här…