Kategori: Galleria Pallatina

Andrea del Sarto fick sitt smeknamn tack vare sin far Agnolo di Francesco, som var skräddare (på italienska sarto). Den unge Andrea lärde sig först som guldsmed och sedan som målare hos Gian Barili och Piero di Cosimo. Tillsammans med sin vän Franciabigio öppnade Andrea en egen målningsstudio i Florens och fick sitt första uppdrag.

Efter en tid blev han en helt oberoende konstnär och dekorerade korsgången (Chiostro dei Voti) i Basilica Santissima Annunziata med fresker. Arbetet pågick mellan 1509 och 1514 och är ett exempel på början av den florentinska manierismen.

Detaljen med Medici-giraffen:
En giraff var en gåva från den egyptiske sultanen till Lorenzo de Medici 1487. Djuret väckte stor uppståndelse vid sin ankomst till Florens. Även om Medici-familjen hade ett stort menageri, så var det första gången som en levande giraff sågs i staden. Den överlevde inte länge och en annan giraff sågs inte i Europa på nästan 300 år!

Två sista fresker avslutade del Sarto i 1514.

Alla detta fresker hjälpte till att positionera Sarto som en ledande florentinsk målare (!)

Andrea del Sartos mästerverk:

• ”Noli me tangere”

är den latinska översättningen av de ord som den uppståndne Jesus sa till Maria Magdalena: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader" (Joh. 20:17). Verket var det första som framfördes för kyrkan San Gallo i Florens.

Scenen utspelar sig i en muromgärdad trädgård, kanske ett kloster(?). Ett enormt palmträd till vänster hänvisar till Kristi martyrskap. Ikonografin och den traditionella miljön, med en mjuk och nyanserad ritning, härstammar från exemplet av Piero di Cosimo, konstnärens första mästare.

• ”Madonna delle Arpie””(1517) beställdes av klostret San Francesco dei Macci och skulle avbilda Jungfru med barn omgiven av heliga Johannes Evangelisten och Franciskus med två änglar. Målningen avviker från ursprungliga tankar och presenterar Maria med Jesus på en piedestal, flankerad av två helgon. Sockeln är dekorerad med kvinnliga figurer tolkades som harpyor och gav således upphov till namnet.

Konstnären arbetade i många toskanska kloster. Fresker i Chiostro della Scalzi (1515-26) uppfördes i tekniken en grisaille och berättar om Johannes Döparen liv. Den teknik utvärderar konstnärens extraordinära skicklighet i ritning. Målningar kommer att kopieras av generationer av målare.

• Nattvarden” utfördes för San Salvi kloster (1519-27) och fresken är fortfarande inne, där alla karaktärer tycks vara porträtt!

Konversationen mellan Kristus och lärjungarna äger rum i den realistiska miljön i ett rum med tre stora fönster genom vilka man kan se himlen.

Andrea del Sarto bröt mönstren och lade till två tjänare som tittade på scenen från loggian. Detta var början på ”fullbordandet” av evangeliet, som snart ledde till att Paolo Veronese, bland andra, ställdes inför inkvisitionsdomstolen i Venedig.

• ”Pieta från Luca”(1527) avbildar en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp i sällskap av helgonen. Han målade den tavlan till kloster Luco i Mugello, östre om Florens. Monumentala figurer påminner om den tidiga manierismen.

• ”Madonna della Scala”(1522-23) inspirerades av liknande tavlan av Michelangelo. Del Sarto tog från honom draperi-, rörelse- och kompositionens lösning.

Verket beställdes av bankiren Lorenzo di Bernardo Jacopi, vilket förklarar närvaron av den helige Matteus, beskyddare av hans yrke som han var (skatteindrivare för det romerska riket).

• ”Offrandet av Isaaks”(ca.1527) Historien som inom judendomen traditionellt kallas Akeda – ”bindandet” av Isak är en av de starkast profetiska berättelser som finns i Bibeln och i konsthistorien.

Del Sarto skapade en dramatisk scen där Abraham håller sin son på offeraltaret och håller en kniv i sin andra hand. Deras ansiktsuttryck bryter med traditionell renässansmålning och antyder manierismen.

• ”Bebådelsen” (1512) målades för den augustinska kyrkan San Gallo i Florens. Tavlan visar konstnärens fascination för Michelangelo, Santi och teknik-sfumato. Maria dominerar på vänstersidan och Gabriel med änglar till höger. Budbärarna går på molnet och deras ansikten är fulla av känslor. Bakgrunden för scenen är ruiner av en forntida byggnad.
• Andra”Bebådelsen”(1528) avbildar på ett vackert sätt det ögonblick i vilket ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus.

• Andrea del Sarto arbetade i den benediktinska kloster Vallombrosa (1528-29) med polyptyk ”Pala di Vallombrosa”

• En av sista var tavlan ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1530). Verket hade målats också för Vallombrosa-klostret i Poppi tillägnad San Fedele di Como. Andrea del Sarto avslutade inte målningen och resten utförde Vincenzo Bonilli, känd som Morgante
• Den nedre halvan framställer fyra helgon i den klippiga landskapet medan den övre halvan visar Madonna i härlighet, sittande i ett moln med en ljuskrona på huvud och med små änglar.

• ”Kejsarens skatt”(ca.1520) fresken som dekorerar Medici villan i Poggio a Caiano avslutades av Alessandro Allori (ärlig talat förstördes av honom i 1582). Scenen utspelar på trappan till en majestätisk klassisk byggnad. Här ser vi en lagerkransad Julius Caesar som tar emot ambassadörer. De förde många gåvor, inklusive den berömda Medici-giraffen.

Fantastiska portätter av del Sarto

• ”Portrait of a Women with a Basket of Spindles””(ca.1516)
• ”Porträtt av en kvinna med korg och sländor”

Andrea del Sarto anses vara en av de största konstnärerna under högrenässansen. Färg och mjuka former var extremt viktiga för honom, vilket gjorde honom till den bästa koloristen utanför Venedig. Bland hans elever och efterföljare fanns Jacopo Pontormo, Rosso Fiorentino, Francesco Salviati.

Den europeiska konsthistoria har mycket att förtjäna del Sarto!