Wally Neuzil (1894-1917) och Egon Schiele (1890-1918)- om konstnären och hans musa.

Den vackra tjejen heter Wally.

År 1911 mötte Egon Schiele en 17-årig tjej som poserade för Gustav Klimt. Flickan blev hans musa, Schiele skildrade henne väldigt ofta. Wallys hypnotiska ögon och karakteristiska hår är allmänt kända idag, men kvinnas liv förblir i stor utsträckning ett mysterium. Vem var Wally Neuzil?

Wally hette faktiskt Wallburga Neužil. Hon föddes i augusti 1894 i en fattig familj i österrikiska Tattendorff. Hon kom till världen som utomäktenskaplig barn, hennes föräldrar gifte sig senare, och de fick ytterligare tre döttrar. Farsan dog i 1905. Ett år senare flyttade familjen Neuzil till Wien.

Situationen var säkert komplicerat och Wally började jobba som modell. Hennes söta ansikte och vacker kropp fångade Egon Schiele. Hon var naturligt, hon poserade bra, vilket snart förde dem närmare varandra. Strax efter flyttade paret ihop.

Porträtt av Wally Neuzil” (1912)
oil on panel, 32 x 39,8 cm
Leopold Museum

Det var perioden då tavlor av

Egonschiele

blev populära och igenkännliga verk. Skildringen av Wally är oerhört vacker. Rödbruna hår omger ett intressant ansikte och en vit krage inramar hennes smal hals. Wallys porträtt fick namnet ”wienerska Mona Lisa” tack vore intensiva blicken och dolda känslor.

Egon och Wally letade efter platsen att leva och ägna sin tid åt kärlek och måleri. Samtidigt ville artisten fly från den klaustrofobiska wienermiljön, så reste paret till Krumau (Český Krumlov) en idylliskt stad, hans morsan födelseort. Tyvärr parets livsstil upprörde invånarna och de kastade dem ut ur staden.

Det konstnärliga tandem flyttade till Neugelbach och dåliga rykte tillsammans med dem.

Den hjälpsamma Wally.

Redan i april 1912 arresterades Schiele för förförelse av en minderårig tjej. När polisen kom till hans ateljé fann de över hundra teckningar som de ansåg vara pornografiska. I resultaten satt Schiele en månad i häktet. Under denna tid stödde Wally konstnären genom att regelbundet förse honom med mat och konstförnödenheter så att han kunde fortsätta skapa. 

Rumet i Neulengbach” (1911)
oil on wood, 40 x 31,7 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien
Fängelse ”I Feel Not Punished but Purified” (1912)

Wally var inte bara modell för konstnären, utan också hans vän och lojala följeslagare fram till våren 1915. Under fyra år spelade hon en nyckelroll i Schieles liv och arbete. Medan han skapade sig själv som artist,  Wally gav honom redskap och verktyg som han behövde! En ärlig, öppen sexualitet som utvecklades utan begränsningar och inom en känslomässigt förhållande. Samtidigt arbetade flickan som kassörska och mannekäng i en klädbutik. Trots olika krissituationer, var Wally alltid nära sin kära Egon.

Wally” (1912)
Landessammlung Niederösterreich

När Schiele släpptes från häktet var det uppenbart för paret att återvända till Wien där han hyrde en studio som han behöll för resten av sitt liv. Adressen var: Hietzingerhauptstrasse 101.

Den narcisstiska konstnären.

Det är inte mening att bedöma artisten. Alla konstnärer är ju egocentriska och självupptagna. Egon Schiele insåg tidigt att han inte skulle uppnå framgång genom att imitera Gustave Klimt. Så han bestämde sig för att fokusera på provokativa ämnen som ingen någonsin hade hanterat. Sexuella poser skulle bli kännetecknet för hans verk. I sina många självporträtt skildrade han egna manliga attraktionskraft. Och tack vore dem kan konsthistoriker och psykologer bygga sina teorier. Vi fokuserar på konsten!

Självporträtt” (1912)
pencil, watercolor and tempera, 46,5 x 31,5 cm
Privat kollektion

Glöm inte atmosfären runt i Wien. Schiele var precis som dessa stad, självsäker, narcissistisk, fanatiskt koncentrerad på sin egen kropp. Vid den tiden var Wien ett ställe som var genomsyrad av Sigmund Freuds innovativa teser om det undermedvetna, psykoanalysen och i stort sett förstått mänsklig sexualitet. Tiden och trender präglar människor.

Den poserande Wally.

Wallburga medverkade i flera av Schieles kända målningar, bland annat ” Wally Neuzil in Black Stockings” (1912) och ”Wally in Red Blouse with Raised Knees” (1913).

Wally Neuzil in Black Stockings ” (1912)
Wally with a Red Blouse with Raised Knees” (1912)
private collection

Hon poserade med glädje, helt naturligt i kläder och utan kläder. Wally fungerade som Schieles agent och levererade personligen erotiska teckningar till dem som var beställare. Vän och beskyddare till Egon, Arthur Roessler (1877-1955), kallade Wally ”hans skugga”. Jag tycker att det var helt tvärtom. Utan Wally kunde inte Schiele arbeta så produktiv och känslomässigt. Hon var hans musa, hans fabrik, hans väninna och älskarinna.

Two Female Nudes” (1912)
”Woman in orange stockings. Wally Neuzil” (1914)
pencil, watercolour and gouache on paper

Överfylld av sensualitet och utan tabun inspirerade hon Schiele att måla henne om och om igen. I sina bilder förmedlade han sina speciella känslor för modellen, bilder är fulla av värme som gör dem extremt attraktiva. De kommer direkt in i vårt sinne och stannar där för alltid.

”Självporträtt med Wally” (1914-15)
gouache and pencil on paper, 47,4 x 30,5 cm
Sammlung Heinrich Böhler
”Liebesakt” (1915)
pencil and gouache on paper, 33,5 x 52cm
Leopold Museum

Den provokativa Wally.

Kardinal und Nonne” (Liebkosung)/ ”Cardinal and Nun” (Caress) (1915)
oil on 70 x 80,5 cm
Leopold Museum

Bilden är en ren provokation. Den busiga titeln ”Caress” hjälper inte alls att förstå bildsammanhang. Nunnan verkar vara rädd – för kardinalen, vars röda, hämningslösa lust (i form av mantel) omger henne. Eller är hon mer rädd för sig själv, för den sexuella åtrå som hon känner när det inte får vara det? Schiele omvandlar roller, leker med oss. Nunnan liknar konstnären. Kardinalfiguren tolkats ofta som en manlig version av Wally Neuzil. Schiele tog på sig kyrkans kritik. Fanns det någon som kunde stoppa honom?

Hans teckningar alltid pendlade på gränsen mellan pornografi och ”den nya sakligheten”. Schiele utforskade kvinnornas kroppar på olika sätt. Figurer var spända, nervösa och framför allt erotiska.

Farväl med Wally.

År 1914 var Schieles ekonomiska situation bedrövlig trots att han fick goda recensioner och hade fått ett par nya beskyddare. Samma år gifter sig hans favoritsyster Gertri med hans vän. Det var vid denna tidpunkt som Schiele insåg att han behövde en fru, så skrev han i ett brev till Arthur Roessler ”Jag planerar att gifta mig – mest fördelaktigt – förmodligen inte med Wally”. En total ”marriage de raison”.

I april 1915 bröt Wallys och Egons förhållande oväntat upp. Schiele bestämde sig för att gifta sig med Edith Harms. Hur träffade han henne? Edith bodde inte långt från Schieles studio. Hennes familj var anständig och respektabel.

Målaren såg intressant på sina grannar- familjen med två systrar, Adele och Edith. Han ville lära känna systrarna bättre, men det var inte lätt. Så Schiele fick be Wally om hjälp. Den älskade modellen har blivit en brevbärare. I inbjudan till mötet skrev han: ”Kära fröken Ed. & Ad. eller Ad. & Ed. Jag tror att din mamma kommer att låta dig följa med mig och Wally på bio […] eller vart du vill ”

På början var Schiele inte säker på vilken av systrarna lockar honom mest. Så varför blev Edith vald? Kanske för att hon var yngre?

Konstnären hade dock inte gett upp sin relation till Wally. I Café Eichberger, där de träffades för sista gången, informerade han tjejen om sina planer med Edith, men föreslog att ta en gång om året en sommarlov. Wally tackade nej till ett så förnedrande erbjudande och de träffades aldrig igen. Kärlekshistoria tog slut. Nästa avsnitt gäller en helt annat person. Men döden gäller dem alla… 

Döden och Jungfrun” (1915)
oil on canvas, 150 x 180 cm
Österreichische Galerie Belvedere, Wien

Den hela situationen ledde till att Schiele målade ”Döden och Jungfrun”. Verket är förmodligen ett självbiografiskt svar på det avslutade förhållandet med Wally. Målaren gifte sig med Edith Harms och fördes också in i militärtjänst under första världskriget. Dödens närvaro, eviga sambandet mellan döden och kärlek i flera av hans verk är förknippad med tavlan. Motivet ”döden och jungfrun” har varit känd sedan renässansen: kvinnan omfamnar döden som är hennes älskare, men döden skrämmer inte. Figuren är inte avbildad traditionell som ett skelett, utan i munkens kläder och förlorar faktiskt sin ohygglighet… .

Vad hade hänt med Wally?

Schieles onda ord slog henne inte. Tvärtom, hon utbildade sig till sjuksköterska och arbetade sedan på ett krigssjukhus i Wien. I slutet av 1917 besökte Wally Kroatien på Röda Korset uppdrag. Helt oväntat fick hon skarlagensfeber och dog, knappt 23 år gammal.

Kände Egon sig ansvarig för hennes död? Ödesmakt är skoningslös. Schiele hade dock väldigt lite kvar av sitt liv: tio månader senare insjuknades hans gravida hustru i spanska sjukan. Han drabbades också och gick bort tre dager efter henne…

Wally Neuzil i Gmunden (1913), Wien Museum

Hur kan jag avsluta mitt inlägg? Wally och Egon hade ett känslomässigt förhållande. Kanske han tänkte mest erotisk om henne, kunde han välja henne som mor till hans barn? Arvingar?

Den erotiska driften brände honom. Helt och hållet. Och bara aska återstod.

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

KÄLLOR

https://www.schielemuseum.at/de/das-museum/museumsblog/egon-schiele-wally-neuzil

https://www.leopoldmuseum.org/en

http://www.esac.cz/en/egon_schiele_art_centrum_gallery_cesky_krumlov

https://arthive.com/publications/2954~Love_story_in_pictures_Egon_Schiele_and_Wally_Neuzil

Anto Carte (1886-1954)- en humanist från Belgien.

Antoine (Anto) Carte föddes den 8 december 1886 i belgiska staden Mons. Hans far var snickare och förmodligen därför tyckte Arno om berättelse om Josef från Nasaret. En ung Antoine blev först lärling hos Francis Depooter, senare pluggade han konst på akademierna i Mons, Bryssel och Paris. Han utbildade sig till en figurativ målare, litograf och illustratör.

En av nycklarna till att förstå Anto Cartes verk är att han anser sig vara en antimodern målare.

"L`effort"/"Ansträngning"(1922)

Carte började måla i en symbolistisk stil, men efter den första världskriget blev han expressionistmålare. Mellan år 1911-12 fick han ett stipendium till Paris, där han besökte Louvren och upptäckte för sin konstnärskap den florentinska och sienenska målarskolan. Konstnären letade efter inspirationer och reste han till Marocko, Spanien, USA, där träffade han en belgiskt poet- Emile Verhaeren (1855-1916). Antoine illustrerade poetens diktsamlingar och visade alla på sin första officiell utställning i 1917. Genombrott påbörjades!

Lite fakta som dokumenterar Cartes liv och verksamheten:

  • 1923 ställde han upp med andra flamländska kollegor på den parisiska höstsäsongen (http://Salon d`Automne)
  • 1924 en separat utställning i Pittsburgh (Carnegie Institute), där alla hans 60 målningar såldes!
  • 1928 bildade han en expressionistisk konstgrupp Nervia
  • 1932 undervisade Carte i ”Dekorativ och monumental målning” vid högskolor i Bryssel
”Blinda musiker” (1917)

Anto Carte tillhör inte någon skola. Han förblir ogenomtränglig för sin tids nya konstnärliga strömningar, såsom kubism eller surrealism. Likaså lämnar de två världskrigen inga spår i hans produktion. Hans verk ligger på gränsen till symbolism och expressionism som ibland står nära Käthe Kollwitz och naturalism, som hämtar inspirationer från gruvarbetares, bönders och fiskares livet. Relationen till flamländaren Gustave Van de Woestijne (1881-1947) är uppenbar. Det figurativa måleriet är genomsyrat av religiösa känslor.

Pietà” (1918)
Sonen=gruvarbetare, Jungfru Maria i träskor!
Den förlorade sonen” (1920)
”Såningsman” (1919)
Vierge à l’enfant” (ca.1920)
Gouache

Många av hans verk är badade i en symbolisk atmosfär. Människan är den största inspiration i konstnärens arbete.

Benedicte” /”Välsignelse” (1921)
olja på duk, 115 x 127,7 cm
Sotheby´s
”The Blinds (1924)
Musée d’Art Wallon, Liège
”Le pain ”(1921)
La sirene”(1928)
”Le Batelier et la Sirene”(1923)

Efter hans resa till Florens 1925 dyker det upp mer festliga teman, såsom harlekiner och dansande folk. Anto Carte hade en förkärlek för populära scener och figurativa scener (clowner, tiggare, sjömän, mödrar och barn). Han brinner för den italienska konst och denna entusiasm visar sig inte bara i eleganta och kraftfulla linjer utan också i en känslig intimitet.

Landskap vid Fiesole”( 1925)
Le clown rose” (ca.1920)
”Le clown rouge”
Sotheby’s auction


Les mendiants”/ ”Tiggare” (1921)

En annan outplånlig tecken för Anto Cartes verk är att det är en del av det sociala och geografiska landskapet i hans region, av de människor han möter dagligen.

Mjölnare” (1938)
”Ensamheten
Den blinde och förlamad” (ca.1926-1930)
”Interiör”

https://www.invaluable.com/auction-lot/anto-carte-ecole-belge-1886-1954-interieur-126-c-77f4e38837

Konstgruppen Nervia

Konströrelse grundades 1928 av 42-år gammal Carte och hade syfte att främja den belgiska och vallonska konst, genom att stödja unga artister. Den inkluderade förutom honom åtta andra målare: Louis Buisseret, Frans Depooter, Léon Devos, Léon Navez, Pierre Paulus, Rodolphe Strebelle, Taf Wallet och Jean Winance.

Namnet Nervia syftar å ena sidan på de förromerska invånarna i regionen ( Nervii), och å andra sidan är det titelsidan för konsttidningen, som Anto Carte var redaktör för.

Gruppens stil hävdade en klassisk essens av realism, men samtidigt lyrism och intima känslor i konsten. Artister vägrade närma sig till avantgarde för varje pris, de studerade djupt andra konstnärer och uttryckte en sorts neo-humanism genom motiver från vardagens, familjeliv- allt betraktades med harmoni och idealism.

Le jeune pêcheur”/ ”Den unga fiskare”
 ”Le batelier” (1938)
Le petite harlequin” (ca.1928)
Mor med barn

Triptyken ”Les offrandes”

Scenen är en nedstigning från korset där Kristi gestalt ersätts av en sjöjungfru (!) som hålls borta från vattnet av fiskarna. Den intensiva smärtan som genomsyrar denna duk är en krigspåminnelse då så många unga män offrade sina liv under det stora kriget.

”Les offrandets” (1923)
olja på papper monterad på duk, 110,5 x 50,4 cm
Vänster panel
centrala panel (1923)
Höger panel

En djup humanism präglades Antos Carte konst. Han dyrkade vardagliga stunder, enkla sysselsättningar och ställde viktiga frågor genom sin konst.

Vägrade han moderniseringen? Nya trender? Det är svårt att svara direkt… Det oändliga människans historia är det finaste vad kände han till och det karakteriserar bra hans konstvärld.

KÄLLOR:

https://www.youtube.com/watch?v=pl-7Knqytqc

https://coniecoosztuce.wordpress.com/2019/12/08/humanizm-anto-carte/

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år