Kategori: Victorine Meurent

"Lola de Valence" (1862)
olja på duk,123 x 192cm 
Musée d'Orsay, Paris

En 18-årig Édouard Manet började studera hos konstnären Thomas Couture (1815-1879), där lärde han sig grunderna i teckning och målning. Han satt i timmar i Louvren och kopierade de gamla mästarnas verk. Mellan åren 1853-1856 reste Manet genom Italien, Tyskland och Nederländerna för att hämta inspiration från flera beundrade konstnärer, såsom Frans Hals, Diego Velázquez och Francisco de Goya. Efter sex års studier öppnade Manet äntligen sin egen ateljé.

Hans dukar befolkades av sångare, gatumänniskor, zigenare och tiggare. Detta okonventionella fokus, i kombination med breda penseldrag, skrämde en del av kollegorna och imponerade på de andra. Den största influensen å honom hade Velazquez. Under 1860-talet utförde Manet många intresseväckande tavlor påverkade av den främsta spanska mästaren.

”Lola de Valence” skildrar en dansare som i verkligheten kallades Lola Meléa, täckt av en fluffig mantilla och en svart kjol med ljusröda blommor. Det är den andalusiska dräkten som hon kommer att visa för publiken. Hon är charmig och står i samma position som ”The Duchess of Alba” (1797) avbildades för 65 år sedan av Francisco de Goya.

Manet började ta upp genrescener med tiggare, musiker och figurer från den spanska corridan. Efter framgången med ”Spansk gitarrist” bestämde konstnären sig för att fördjupa sig i spanska ämnen.

Manet avbildade Victorine Meurent (1844-1927) som också var en konstnärinna och trivdes bra med att posera för sina impressionistiska vänner. Deras mest kända tavla var den skandalösa Frukosten i det gröna.

Här skildrade Manet sin modell förklädd till en tjurfäktare, som står mitt i arenan, mitt i händelserna.

Hon låtsas delta i en corrida. Motivet är en bluff. Modellens skor är olämpliga för tjurfäktning, och på grund av hotet från tjuren kunde hon inte stirra intensivt på betraktaren (på oss). Hela scenen är helt enkelt ett påhittat skäl att representera Victorine i manliga kläder och därigenom få fram hennes kvinnlighet ännu tydligare!

Den tavlan målades i Paris, i konstnärens ateljé på Rue Goyot. Pojken som poserade för målningen var Léon Koëlla Leenhoff, son till Suzanne Leenhoff och (?) Edouard. Paret gifte sig 1863. Leon förekommer ofta i Manets målningar. Han var förmodligen hans son, även om konstnären inte erkände detta. Pojken, ungefär tio år gammal, är klädd i en spansk sidodräkt från 1600-talet och håller ett svärd och bälte.

”Den spanske sångaren” från 1861 är ett tidigt verk av Manet och det första som antogs med så positivt intryck på Parissalongen. Målningen är ett porträtt i stort format av en gitarrist klädd i en svart jacka, svart hatt och grå byxor. Han sitter på en bänk, där Manet signerade sin målning. Vid hans fötter märker vi en cigarettfimp, en röd terrakottavinflaska och två lökar. Manet gjorde ett bra porträtt och ett vackert stilleben!

Vem är avbildad på detta verk? Édouard målade sin bror Gustave, men ansiktet är knappt skisserat. Den viktigaste detaljen är den röda dräkten, Majos kostym så väl utformad och detaljerad.

”Majo” eller ”Maja” är inte namnet, det härleds till den spanska benämningen för kvinnor eller män från de lägre samhällsklasserna som klär sig pampigt.

Matadoren är den berömda Cayetano Sanz y Pozas (1821–1890), som Manet såg personligen i aktion under en resa till Spanien 1865. Denna duk gjordes när han återvände till Frankrike. Till skillnad från konstnärens tidigare skildringar av tjurfäktare bär Cayetano en riktigt röd kappa.

”Torero muerto” (1864)

Manet var förtjust i tjurar, deras rörelse och samtidigt den dramatiska aspekten av corridan som han kunde se under sin vistelse i Spanien. Verket var ursprungligen en del av en större komposition avsedd för Parissalongen samma år, med titeln ”En tjurfäktning”. Målaren, missnöjd med kritiken, skar duken i två delar. ”Den döda matadoren” förvaras i Washington, medan den andra delen ”La Corrida” tillhör Frick Collection i New York.

Denna tavla är starkt inspirerad av spansk konst. Den skapades efter ett besök på Pradomuseet 1866, där Manet fick se Diego Velazquez’s ”Pablo de Valladolid”. Verket avvisades från Parissalongen. Bakgrunden är så homogen att det är svårt att se skillnaden mellan golvet och utrymmet bakom pojken.

Med den här målningen antog Manet utmaningen från Velázquez.

Detta kraftfulla porträtt av skådespelaren iklädd i Hamlet-kostym visar karaktärens känslor snarare än sina egna. Han är i rollen! Jag älskar nyanserna i svart och de olika penseldragen som används.

Avrättningsscenen av kejsaren Maximilian i Mexiko gav Manet möjligheten att återbesöka det redan klassiska ämnet. Utgångspunkten var Goya. Manet utförde några versioner av detta motiv. Själv sympatiserade han med republikanerna och var emot kejsardömen, så tavlorna har en regimkritisk karaktär!

En kort faktaruta om Maximilian: Den yngre brodern till Frans Josef I av Österrike var vicekung över Lombardiet-Venetien. När Italien förenades stod han utan rike. Mellan 1864 och 1866 blev han indragen i Mexiko, där han fick en inbjudan från Napoleon III att bli kejsare av landet. Slutligen tillfångatogs Maximilian av mexikanska republikaner under Benito Juarez och arkebuserades den 19 juni 1867. Hans kropp fördes till Österrike och begravdes i den kejserliga kryptan i Wien.

Édouard Manets intresse för spansk kultur hade varit uppenbart i flera år. Han klädde sina studiemodeller i andalusiska dräkter och utrustade dem med spanska föremål, ofta på fantasifulla sätt. Han använde traditionella teman och tolkade dem utifrån sin tids händelser. Figurerna var realistiska, färgtonerna påminde om bruna, varma nyanser från det spanska måleriet. Men Manet utvecklade det vidare och så småningom fick han nya inspirationskällor…

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte något bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten summa har stor betydelse.
Tack!

ärg och form här finns tavlor och konstnärer som konstböcker och konst här