Simson och Delila.

Gamla testamentet innehåller olika skrifter, deras innehåll är grunden för den västerländska kultur och källan för två stora religioner: judendomen och kristendomen. Domarboken(16,4-22) berättar om perioden i Israels historia då landet styrs av domare. Kronologiskt sista av lagmannen var Simson, vilket namn tolkas från hebreiska shimshon, ”solen”, eller shamen – ”stark”.

Simson var utrustad med övermänsklig styrka som han använde för att bekämpa Israels fiender – filistéerna. Han utförde handlingar som var omöjliga för vanliga människor. Själv tillhörde han Guds nasir, vad innebär att han levde enligt vissa helighetsregler. Det var förbjudet att dricka alkohol, klippa håret och äta druvor. Hans styrka satt i det långa håret.

Berättelse om Simson lockade många konstnärer, först för att avbilda hans enorm vigör, och att presentera hans vacker älskarinna – Delila.

Francesco Morone ”Simson och Delila”, (ca.1512), colour on wood, 76 x 121 cm,
Museum Poldi-Pezzoli, Milano

Under denna period var Filistéerna i krig med Israel. Det hindrade inte Simson från att bli kär i en kvinna härstammade av detta folk. Delila var känd för sin extraordinära skönhet. Faktiskt här börjar den riktiga story…

Tjejen var lojalt mot sin folk. Med hjälp av sin list och skönhet fick hon Simson att avslöja sin hemlighet – att han var Guds nasir och att om man rakade av honom håret skulle han bli svag som alla andra människor.

http://runeberg.org/bibeln/07_16.html

När Simson sov kallade Delila på en man som skar av honom hans flätor och Simson förlorade då krafter. Han blev tillfångatagen av filistéerna och utsatt som slavarbetare.

Lucas Cranach d. ä. ”Simson och Delila”, (ca.1528), oil on canvas, 57.2 x 37.8 cm. Metropolitan Museum of Art, New York
Lucas Cranach d.ä.
Annan version, (1537), oil on lime, 74, 5 x 121 cm,
Gemäldegalerie Alte Meister, Dresden

En grupp soldater dyker upp ur skogen och söker hämnd mot den kraftlösa hjälten, som mördat tusen filistéer förut. Lucas Cranach framställde den bibliska berättelsen som en allegori och varnade män för kärlekens fallgropar och kvinnornas förmodade list! Panelens lilla storlek antyder att den visades i ett privat sammanhang.

Tintoretto ”Simson och Delila”, (1577),oil on canvas, 161 x 228 cm,
Chatsworth House, Derbyshire
Paul Rubens (tilldelad) ”Samson och Delila” (1609) ,oil on panel, 185 x 205 cm.
National Gallery, London

Peter Paul Rubens (1577-1640) målade den tavlan för sin beskyddare, den rika och inflytelserika rådmannen Nicolaas Rockocx (1560-1640). Verk hängde i hans residens i Antwerpen som idag är en museum (Rockocx house).

Rubens presenterar scenen på ett elegant sätt, särskilt uppenbart är det i frisörens professionella gest och i Delilas tvetydiga uttryck, sammansatt av sensualitet, triumf och medlidande!

Konstnären följer tradition men introducerar i sin tavlan en figur, som inte förekommer i Bibeln. En gammal kvinna blev Delilas medhjälpare.

Rembrandt ”Simsons bröllop” (1638), 126 x 175 cm, Gemäldegalerie Alte Meister

Under Rembrandts Harmenszoon van Rijn (1606-69) tidiga period kändes ofta Rubens höga närvaro. Simson var en av Rembrandts favorithjältar. Han presenterade honom i olika sammanhang som beskrivs i Gamla testamentet och tolkade dem ofta på sitt eget individuella sätt. I ”Simsons bröllop” central person är en vacker brud, badad i starkt ljus. Vet ni, vem är damen? Detta är Saskia, hustrun till Rembrandts, som poserade för scenen. Hennes figur står inför tittaren, till skillnad från andra gäster som är upptagna med att prata med Simson.

Rembrandt van Rijn ,” Simsons blindhet” (1636), oil on canvas, 205 x 272 cm,
Städel Museum , Frankfurt

Den tavlan är en av målarens största och mest dramatiska barockmålningar. Konstnären valde det ögonblick då filistéerna, angrep den mäktiga mannen, band och blindade honom. Rembrandt vävde flera avsnitt tillsammans i en scen. Incident äger rum i en grotta eller tältingång, endast upplyst av ljuset som lyser genom öppningen. Man kan se den fallna Simson, hur han försökte befria sig från sina band.

Alla figurer är i rörelse, tillsammans med Delila i bakgrunden som flyr från tältet, fortfarande tittar tillbaka, håller ett hårlås och en kniv stadigt i händerna. Det finns skräck i hennes ögon.

Gerard van Honthorst ”Simson och Delila” (ca.1615), oil on canvas,129 x 94 cm
Cleveland Art Museum

Här har vi exempel på målningen inspirerades av Caravaggio och ”chiaroscuro” teknik. Gerard von Honthorst (1592-1656) avbildade en sovande Simson med huvudet på ett bord när Delila själv klipper håret. Hennes ansikte är lugnt och hon gör sin uppgift med tyst koncentration. Det förekommer också en gammal kvinna som lyfter ett finger mot läpparna. Hennes tysta gest involverar betraktare, vilket gör oss delaktiga i Delilas bedrägeri.

Ljuset sprider en varm glöd som förenar kompositionen. Konstnären gillade också färgglada tillbehör och detaljer: pärlbroderade kanten på Delilas klänning, hennes turban.

Matthias Stom ”Simson och Delila”, (1630), oil on canvas, 99 x 125 cm,
Galleria Nazionale d’Arte Antica, Roma

Matthias Stom (ca.1600-50) var elev till Gerard van Honthorst och målade mestadels religiösa motiv. Han påverkades starkt av Caravaggio och använde ljuseffekter från konstgjorda ljuskällor.

I ”Simson och Delila” reducerar konstnären scenen till dess väsentliga element, placerar berättelse i förgrunden och organiserar den i en triangulär komposition som är typisk för hans verk.

Guercino (Giovanni Francesco Barbieri)Simson fångad av filistéerna” (1619) oil on canvas, 191 x 236cm
Metropolitan Museum of Art

Denna målning beställdes av kardinal Giacomo Serra (1570-1623), den påvliga legaten till Ferrara, vilken var en anmärkningsvärd samlare i Rom och främjade också Rubens. Guercino, en italiensk barockmästare har uppnått mycket realistisk scen med hjälp av dramatiska teatereffekter. Fokus för denna komposition är den kraftigt modellerade ryggen på Samson, som kämpar för att befria sig.

Guercino ”Simson och Delila” (1654), oil on canvas,176 x 223 cm,
Musée des Beaux-Arts de St
rasbourg

Artemisia Gentileschi presenterade ofta kvinnliga, starka figurer. Den självständiga Delila är en av dem!

Artemisia Gentileschi ”Simson och Delila” (ca.1630-38), oil on canvas,
90,5 x 109,5 cm,
Palazzo Zevallos Stigliano, Naples

Detta är dock inte slutet på berättelsen. Nästa kapitel heter ”Simsons hämnd”.

22.Men hans huvudhår begynte åter växa ut, sedan det hade blivit
avrakat.
23. Och filistéernas hövdingar församlade sig för att anställa en stor offerfest åt sin gud Dagon och göra sig glada, ty de sade: »Vår gud har givit vår fiende Simson i vår hand.»

Filistéerna samlades att festa i en tempel. Simson ropade till Gud att han en sista gång skulle få bli starkt för att hämnas på sina fiender. Gud hörde hans bön och Simson ställde sig mellan två pelare i palatset. Enorma krafter kom tillbaka och hela templet föll samman. Under palatset ruiner avlider också Simson.

30.Och de som han så dödade vid sin död voro flera än de som han hade dödat, medan han levde.
http://runeberg.org/bibeln/07_16.html
John Francis Rigaud (1784), ”Simson bryter upp sina band”,
https://www.royalacademy.org.uk/art-artists/work-of-art/O1412

Den 1800-talet målerihistoria inspirerades ofta av Gamla testamentets hjältar. En fransk konstnär John Francis Rigaud (1742-1810) verksam i England, presenterade scenen med Simson så utmärkt att han fick inträde till The Royal Society.

Max Liebermann ”Simson i Delila” (1901), oil on canvas, 151 x 212 cm,
Städel Museum, Frankfurt

Ju närmare nutidens konst, desto mer oberoende är Delila. Liebermann visar henne som triumferande. Med en segrande gest håller hon fram Samsons hårlås som en trofé till sina allierade. Konstnären iscensätter den gamla testamentets berättelse som en modern könskamp: de nakna kropparna framträder teatralt framför den enkla bakgrunden av vita lakan och grå väggar. Delilah är femme fatale som gjorde sin älskare svag. Sådana starka kvinnliga figurer fascinerade publiken vid sekelskiftet.

https://sammlung.staedelmuseum.de/de/werk/simson-und-delila

Alexander Cabanel ”Simson och Delila” (1878), 92 x 64 cm, privat kollektion
Gustav Moreau ”Delila” (1896), oil on canvas, 81 x 65,4 cm,
Museo de Arte de Ponce, Puerto Rico

Delila presenterades av symbolist Gustav Moreau (1826-98) är nästa exempel på den dekadenta femme fatale. Hon sitter i en svagt upplyst palatsinredning för att överväga Simsons undergång, hjälten hon gjort så försvarslös.

Hur många generationer berättade historien innan den skrevs i Gamla testamentet? Och hur många kulturer kommer att upprepa det ytterligare och skapa bilder av det destruktiva förhållandet mellan en vacker kvinna och en stark, oförglömlig man? Konsthistoria är så fascinerande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s