"Självporträtt som målare" (1888), oil on canvas, 65 x 51 cm, Van Gogh Museum, Amsterdam

Van Goghs liv - både personligt och konstnärligt - skuggades av psykiska besvär. Tid tillbringat i Arles visade sig vara tiden inför katastrofen. Konstnären ville skaffa en plats på jorden, där han kunde njuta av sin passion i lugn och ro.

Tröttheten efter Paris.

I februari 1888 lämnade Vincent van Gogh sitt liv i Paris. Han blev sjuk på grund av festliga livet, absint och cigaretter. Han bestämde sig för att slå sig ner i Provence, för att befästa och testa de erfarenheter som förvärvats i Paris mot den intensivt färgglada Medelhavsnaturen.

Van Gogh hade en önskemål: ”Jag skulle vilja kunna skapa en bild som skulle ha en friskhet, ungdomliga känslor, min sanna ungdom som jag har förlorat.” Hans bror, Theo stöd alltid för hans idéer och skickade pengar till hotellet. På början bodde Vincent på Hôtel-Restaurant Carrell , där han hyrde ett rum för 19 franc.

Söderljus hade en inspirerande effekt och van Gogh skapade mer än 200 målningar på femton månader. Han hade lätt att få penseldragen förbundna med hans egen stämning. Oftast en målning per dag!

Under tiden blev van Gogh kär i det lokala landskapet och solen. Gul, ultramarin och ljuslila. Arles vibrerande ljus upphetsade honom.

Men när Vincent van Gogh anlände till Arles hittade han landskapet täckt av snö. Det var vinter i byn, den hårdaste på nästan trettio år.

”Och nu ska jag berätta att minst 60 cm snö har fallit överallt här och det regnar fortfarande…” – skrev han den 21 februari 1888 i ett brev till sin bror Theo och förklarade: dessa snöiga landskap med vita toppar i bakgrunden av himlen, lika glänsande som snö, skulle vara precis som vinterns landskap målade av japanerna”.

Folk i Arles kallade honom ”fou-rou”, en galen rödhårig. Oavsett allt började Vincent måla tidigt på morgonen, gick med det tunga staffliet och satt sig vid flod besatt av sitt arbete.

Förmodligen påminde denna vindbrygga till Vincent om sitt hemland, för dess konstruktör var en holländsk ingenjör. Han skapade detta glatta motiven i tio versioner.

Utflykten till Saint-Maries de-la Mer i juni 1888.

I juni 1888 tog Van Gogh en 30 mil lång resa från Arles till fiskebyn Saintes-Maries-de-la-Mer vid Medelhavets kust. Allt för att återhämta sig från hans hälsoproblem och samtidigt utföra några målningar och teckningar vid havet.

På sommaren blev Van Gogh mer intresserad av ämnet för skörden, tack vare ett varmare klimat och intensivt lysande sol.

Van Gogh var starkt influerad av den franske konstnären Jean-François Millet och kopierade flera av hans verk. Det gemensamma temat var figuren av en jordbrukare som sådd åkern och rytmen av hans arbete, under vilken han håller säcken med ena handen och kastar spannet i fårorna med den andra; såmaskinens rörelser samordnas samtidigt med hans rörelsehastighet.

Van Goghs största betydelse kännetecknas av färganvändning. Han var en av de första konstnärerna som befriade färg från en enbart beskrivande funktion; föremål behövde inte reproduceras i sina naturliga färger! Istället använde han dem för att uttrycka sina känslor om ämnet . ”Den gamla kvarnen” representerar hans glädje i färgerna, skönheten, ljuset och värmen i söder.

”Det Gula huset”

I september 1888 flyttade van Gogh till ”det gula huset”, där han planerade att skapa en koloni av konstnärer som de gamla holländska broderskap från 1600-talet. Han såg sin vän Paul Gauguin som gruppens ledare och övertalade honom att komma till Arles. Gauguin instämde. I väntan på honom målade van Gogh intensivt.

Han målade under dagar och nätter. Här avbildade han den varma, blåa provencalska natthimlen, prickade av hundratals stjärnor.

Vincent van Gogh knöt mot slutet av sitt liv en djup vänskap med Joseph Roulin, en lokalt brevbärare. Han avbildade honom ofta och hela hans familjen med tre barn. Denna serie är unik på många sätt. Även om van Gogh älskade att porträttera var det svårt av ekonomiska skäl för honom att betala för posering. Så att han hittade en familj som gick med på att sitta som modell – i själva verket – var en rikedom.

Solrosor- motiv som anses vara de mest igenkännliga mästerverk i konsthistoria.

I slutet av 1800-talet blev en skuren solros en populär blomma för dekoration. Det symboliserade livsglädjen och idealismen. Det har också blivit ett omtyckt tema i konsten. Van Gogh studerade de flamländska barockmästarnas verk och ville måla solrosor som skulle dekorera ”Gula huset”.

Van Gogh trodde att hans solrosor hade samma effekt som de gotiska glasmålningarna i kyrkor. En bukett med ett antal blommor som presenteras vid olika tillväxtstadier, placerade han vanligtvis i en lervas.

De ämnen som också fängslade honom vid den tiden var blommande fruktträdgårdar och enskilda träd, eftersom de påminde honom om japanska tavlor.

Denna målning har en mycket dekorativ känsla och visar att van Gogh experimenterar med pointillister som Signac och Seurat. Han har använt små, korta penseldrag, laddade med ren och lysande färg på ett mycket kontrollerat sätt. Varje slag här är viktigt för den övergripande komposition, och målningen speglar mycket en känsla av ”design” snarare än den faktiska bildande verkligheten.

”Minnet av trädgården i Etten” är en hänvisning till hans hemland Holland – trädgården i hans föräldrars hus i Etten.

Van Gogh beskriver målningen och detaljer om färgerna i ett brev (november 1888) till syster Willemina. Målningen visar två kvinnor som gick en promenad runt gula, röda och rosa blommor. Bakom dem finns cederbuskar och några smaragdgröna cypresser. Sandvägen är ljus orange. Hela kompositionen kompletteras med figuren av en piga som rusar med blommor. ”Antag att dessa två vandrande kvinnor är du och vår mamma.”

Paul Gauguin kommer till Arles.

Van Gogh planerade att skapa en koloni av konstnärer i Arles. Målningar av den provencalska utsikten på duk skulle erövra Paris! Gauguin betraktade Vincents sällskap och hans planer försiktig och såg sin framtid i tropikerna. Men han behövde pengar. Den 23 oktober 1888 kom Gauguin äntligen till Arles och bosatt sig i det gula huset. På början har samarbete utvecklats.

Deras förhållande till varandra försämrades emellertid. Van Gogh beundrade mycket Gauguin och ville desperat att Paul skulle behandla honom som en jämlik. Gauguin var dock arrogant och dominerande, ett faktum som ofta frustrerade van Gogh. Båda diskuterade ofta häftigt om konst; van Gogh kände en växande rädsla för att Gauguin skulle lämna honom. Vid ett tillfälle kom situationen, vilken van Gogh beskrev: ”för mycket spänning” till ett topp.

23 december 1888

Samarbetet avbröts efter en hetsig ordväxling. Därefter rusade van Gogh hemifrån, skar av sig en örsnibb och måste omhändertas.

Enligt nya teorier, vet vi att grälet gällde en prostituerad tjej. Gauguin var förövaren, och han har sårat van Gogh med ett svärd. 

Vincent var medvetslös och hela hans huvud var täckt av blod. Han togs in på Hôtel-Dieu, sjukhuset i Arles, där han vårdades av en ung läkare Félix Rey. Under de närmaste dagarna frågade han ständigt om Gauguin, men Gauguin var långt borta.

Paul Gauguin återvände genast till Paris och van Gogh skrevs i maj 1889 på egen begäran in på mentalsjukhuset.

Även om Vincent tillbringade bara 1,5 år i Arles, hans psykiska sjukdom avslöjades och han kände sig mycket ensam. Oavsett lidande skapade han de vackraste och mest kända målningarna. Den provencalska solen, färger och rikt landskap tillät honom att upptäcka nya färgmöjligheter och flyttade honom till panteonen för de största målarna!

Källor:

http://art-vangogh.com/image/Arles%20(1888-1889)/77%20Garden%20Behind%20a%20House.jpg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vincent_van_Gogh

Irving Stone ”Han som älskade livet” (1986)