Barnporträtter i konsten.

Agnolo Bronzino "Bia de Medici" (1542)
 olja på duk, 64 x 48 cm
Uffizi

Makt och kärlek- porträttet av barn under renässansen och den tidiga barocken

Agnolo Bronzino (1503-72) var en framstående porträttör till den florentinska Medici-familjen. Biancas av Medici avbildning utförde han efter hennes död. Det kallas man ett ”postumt porträtt”. Bianca var en oäkting till Cosimo I Medici, född innan han gifte sig. Han var då 16 år gammal. 1542 beställde han Biancas porträtt för att bekräfta en dynastisk kontinuitet. Var detta bara en politisk plan eller bevis på känslor för den lilla söta dottern? Det är svårt att svara med övertygelse, men porträtten har hängt i familjens privata rum. Säkert som en påminnelse till dem om det döda barnet och som en vägledning till frälsning.

Det var först i början av 1700-talet som barnet äntligen togs ur det religiösa sammanhanget och fick sitt eget liv i porträttshistoria. Cornelis de Vos (ca.1586-1651) en flamländsk målare och tecknare var särskilt skickligt på att avbilda barn, egen familj på oerhört enkelt sätt utan oduglig retorik.

Barnens bilder introducerar en avslappnad och varm mänsklig tillgivenhet. I skildringar av sina barn var Cornelis en riktig mästare i att uttrycka deras självsäkra personligheter och lekfulla energi.

En annan flamländsk konstnär, Jacob Jordaens (1593-1678) utförde ett familjeporträtt som blev en extraordinär framställning. Jordaens avbildar sig själv med sin fru Catharina och deras första barn Elizabeth, född i 1617, vars ålder tillåter oss att datera det ungefära arbetet. Dottern är klädd i populär stil i enlighet med hennes ålder och charmigt avbildad med ett tilltalande barnsligt uttryck. Hon verkar vara van att posera för sin far vid olika tillfällen.

ANTHONY van DYCK (1599-1641) – en skickligt porträttörer som avbildade kungabarn till Karl I Stuart under sin vistelse i London

Den flamländska målare från Antwerpen, Anthony van Dyck, försökte att etablera sig i London. Ryktet om hans kvaliteter som porträttmålare nådde den engelska kungen och han fick en inbjudan. Livets framgång. Van Dyck avbildade barn på ett helt otroligt, charmig sätt. Är detta ännu mer oväntat för att han inte hade egna barn. Han gifte sig relativt sent med dottern till Lord Ruthven – Mary i 1640.

Van Dyck bryter mot den tidigare traditionen att presentera kungliga barn som miniatyrvuxna. Barnen är avbildad som oskyldiga, oerfarna men samtidigt medvetna om deras rang och status.

Familjen Balbi var personliga vänner till van Dyck och han utgjorde några porträtter. Barnfigurer, upprätta och stolta, hänvisar till ett typiskt officiellt porträtt. Deras ansikter är söta och mjuka med vackra runda kinder.

Peter Paul Rubens (1577-1640) – skildrare av äktenskapskärlek och barn

Rubens gifte sig två gånger och skaffade åtta barn. Både fruar och barn poserade ofta för konstnären och kan kännas igen i målningarna. På detta sätt visade Rubens sin faderliga kärlek genom att placera barnens bilder som mytologiska figurer (putti) eller självständiga porträtter. Isabella Brant (1599-1626) var konstnärens första hustru, hon avled i böldpest, knappt 34 år gammal.

Den 6 december 1630 gifte sig Rubens för andra gången. Hans utvalda var sexton år gammal Helena Fourment. Från detta äktenskap föddes fem barn. Den unga frun besökte ofta mästarens ateljé, hon var för honom en inspiration av skönhet och kärlek.

Konstnären hoppades att ett av hans barn skulle följa i sin fars fotspår och ägna sig åt måleriet, så i sin testamente förbjöd han försäljningen av sina egna teckningar, som han förvarade i ett speciellt rum. Tyvärr valde inget av Rubens barn en målningskarriär, därför tavlor gick till salu i mitten av 1650-talet.

Diego Velazquez (1599-1660) och den habsburska barndomen

Velazquez var en framgångsrik målare känd inom den högre samhällsklassen och det var framförallt geniala porträtter som präglades hans karriär. 1624 flyttade Velazquez med sin familj till Madrid, vilken blev deras hem för resten av livet.

När tänker man på hans främsta porträtter, tänker vi omedelbart på Infanta Margarita (1651-73). Målaren gjorde henne odödlig – även om hon inte levde länge. Dotter till Filip IV, blev kejsarinna bara 15 år gammal. Sju år senare dog hon under förlossningen. Hennes barndomsbilder är bland de vackraste porträtten av barn i världen. Infanta är den centrala figuren i Velázquez berömda komposition, ”Las Meninas”, målad tre år senare.

En serie porträtter utfördes för hennes morbror och samtidigt blivande man, Leopold I för att han skulle kunna följa processen på uppväxt hos sin lilla fästmö. Släkten Habsburg var känd av sina stormäktiga planer, allt att förlänga sin kungahus, äktenskap mellan familjemedlemmar räknades till!

XVIII-talet: franska och engelska konstnärer upptäcker den lyckliga barndomen!

Förutom skildringar av barn till aristokratiska familjer, beställs barnporträttet av en ny social grupp – borgerskap, medelklassen (småföretagare). Konstnären som hade ett stort popularitet i denna miljö var Jean-Baptiste Chardin (1699-1779). Han utförde enkla kompositioner, oftast de ensamma gestalterna i form av köksflickor i arbete eller barn försjunkna i sina lekar. En glad barndomstid i ljusa, pastellfärger där barn kan leka i lediga stunder.

En liknande ställning till barndomen påträffar vi hos Thomas Gainsborough (1727-88) och Joshua Reynolds (1723-92). Nästan drömlik karaktär har en tavla ”Konstnärens döttrar jagar en fjäril”(ca.1755). Mary och Margaret har sina söta smeknamn: Molly och Kapten, de är respektive 4 och 6 år gamla. Gainsborough var en framgångsrik målare som arbetade på beställning av den brittiska överklassen. Familjeporträttet utförde han för sin egen skull. Han avbildade fru och flickor minst en gång om året!

Hans främsta rival Joshua Reynolds idealiserade sina porträtter. ”Master Hare” (1788-89), ”Oskuldens tid” (ca.1785) tillhör dem vackraste barnföreställningar från England. Det verkar att Reynolds kunde avbilda barn på ett naturligt sätt, han hittade gemensam språk, skratt vad innebär att unge poserade med glädje till honom!

Tillbaka till Frankrike: här kommer Impressionismen och kärleksfulla porträtter

Impressionisterna avbildade ofta barn, sina fruar, sina älskarinnor och barn till älskarinnor. Familjebanden har lossnat. Barnporträttet har fått en psykologisk inblick. Konstnärer tittade djupt i barnens själ och upptäckte deras individuella drag.

Bland impressionisterna skapades de vackraste bilderna av moderskap en amerikansk målarinna- Mary Cassatt (1844-1926). Hon var barnlös och ”lånade” barn från sina släktingar och vänner. Vi möter de mest hemma, upptagna mammor med sina barn. Barnen är underbara, naturliga i varje utseende, leende och grimas. En sover i mammans armar, andra är ovilliga att tvätta, andra leker med katten. Intimitet kombinerat med känslan av observation.

Verkligen charmig är porträtt utförd av Vincent van Gogh (1850-93) av 4-mån gammal Marcel Roulin!

Denna knubbiga bebis var det yngsta barnet till brevbäraren Josef Roulin, som skickade Van Goghs målningar från Arles till Paris. De två männen blev vänner och Van Gogh målade Roulins hela familj. Han målade flera porträtt av bebisen, Marcel har förmodligen blivit en yngsta model i konsthistoria! Vincent skickade det lilla porträttet till Theo. Theos fru Jo, som var gravid vid den tiden, skrev: ‘Jag gillar att föreställa mig att vår barn kommer att vara lika stark, lika frisk och lika vacker som den där – och att hans farbror kommer att samtycka till att göra sitt porträtt en dag! https://www.vangoghmuseum.nl/en/collection/s0167V1962

Paul Cezanne, en av viktigaste europeiska bildkonstnärerna var mest känd av sina stilleben, landskap och enastående porträtter. Han avbildade ofta sin son, Paul. Utomäktenskapligt barn föddes av förhållande med 19-årig modell, Hortense Fiquet. Detta porträtt är faktiskt en av bästa hans målningar. Perspektiv spelar här en mindre roll, formen är klarsynt och rent, färglager används utan impasto (en tjock lager). En ”trois quart” bild räcker att läsa pojkens känslor. Hans utseende visar ironi och nonchalant, typisk till ungdomar i hans ålder.

En känslomässig inställning till barndomen är synlig i verk av även en så energisk och skarpsynt målare som Pablo Picasso (1881-1973).

María de la Concepción, kallad ”Maya” föddes den 5 sept. 1935 från förhållande med Marie-Therese Walter. Flicka bodde med sin mor i södra Frankrike, där Picasso tillbringade helger och vissa vardagar för att leka med henne. Dotter modellerade till några av hans målningar. Maya lekande med docka är en kubistisk porträtt, urskiljas sig lite från tidigare verk med färgfulla, emotionella former. Flickans stora, intensiva ögon, uttrycker önskan att ta över hela den omgivande verkligheten. Denna bild utstrålar nästan magiskt oskyldighet och spontanitet, karaktäristiska drag i barndomen.

Barndomen behandlades som en svår, dödlig övergångsperiod som ledde till att bli en fullvärdig människa. Denna uppfattning förändrades av filosofer under upplysningstiden, men det var först på 1800-talet som inledes intresse för barndomen inom psykologi och pedagogiken. Samtidigt förändrades familjemodellen, kontakterna mellan föräldrar och barn blev närmare och mindre officiella. Spår av dessa förändringar finns i konsten, som under 1800-talet ”upptäckte” barndomstid, vilket gör den allt oftare till ett självständigt ämne.