Georges de La Tour föddes 14 mars 1593 i Vic-sur- Seille (Lorraine) var en fransk barockmålare. Glömdes i nästan 300 år, varefter återupptäcktes under 1900-talet. Hans målningar kännetecknas av en användning av chiaroscuro. Ljus och skugga kontrasterar stark. Ibland är stearinljus enda ljuskällan i skymningens mörkret.
"Körkille", (ca.1645), 66 x 50 cm, Leicester Museum Figuren, förmodligen en ung franciskansk kille, sjunger från en bok, hans ansikte tänds av glödet från ljusflamman.
Man vet inte så mycket om konstnärens liv. Som många artister på den tiden reste George de La Tour till Italien och förmodligen Nederländerna. Hans stil indikerar att han kände till Caravaggio’s verk och hans nederländska efterföljare (t.ex. Hendrick Terbrugghen).
1617 gifte han sig med Diana Le Nerf, dotter till en hertigens tjänsteman. 1619 föddes deras första son, senare flyttade familjen till Lunéville, Dianas hemstad, där La Tour tog på sig första elever. Olyckor tycktes passera honom tills kom pesten som drabbade Lorraine. Först dag hans fru i januari 1652, och två veckor senare han själv…
Vilken typ av människa och konstnär har han varit? Från hans verk framträder en man av en rak natur som värderar mest ärlighet och moral. Låt oss titta på Georges La Tour målningar!
Vi vet inte vad den gamla zigenaren sa och läste från den unge manens hand. En fransk titel ”La Diseuse de bonne aventure” antyder att profetissan förutsäger en god framtid. Medan zigenaren tar ungens uppmärksamhet, försöker tre kvinnor råna honom. Motivet är lånad från Caravaggio och har en tydligt moraliserande karaktär.
Här sitter spelare påklädda enligt 1700-talets fransk mode, två män och en kurtisan. Bredvid damen står hennes tjänstflicka, vars ansikte är i delvis skugga. Scenen handlar om konspiration mellan de tre personer. La Tour avbildar hur falskspelare vinner spelet till deras fördel.
Georges de La Tours favorit ämne var Nya Testament. Han accepterade kyrkans och religiösa samfund beställningar. Blev uppskattad av hertigen av Lothringen, den franska kungen Ludvik XIV och rika medborgare. Han hade det bra ekonomiskt.
Medan genrescener kännetecknas av starkt ljus, religiösa scener är mystiska, och de flesta presenteras under natten. Konsthistoriker hävdar att hans stil ändrades under den pågående 30-åriga kriget. Lothringen gick genom kriget särskilt smärtsamt. Region ligger på gränsen till fientliga sidor. Den westfaliska freden (1648) avslutade konflikt men landet var i ruiner. La Tour målade då mest nattscener. Han förenklade sin stil genom statiska och geometriska kompositioner. Den dominerande stämningen är: allvarsamhet och koncentration.
Gammal Josef arbetar i sin verkstad. Framför honom sitter en pojke som håller ett ljus. Han kollar på sin far med självförtroende och nyfikenhet. Det känns ovillkorlig kärlek till sonen. En ängelsansikte, ömhet bekräftar barnens gudomlighet! Icke desto mindre är detta ett ovanligt motiv. Det är inte särskilt ofta som Josef påträffas i bildkonsten med sin son. Oftare är det Maria och Jesus.
Denna olja på duk presenterar Jesus födelse: Jungfru Maria är i sällskap med Sankt Anna som tänder scenen med ljus. En perfekt exempel på chiaroscuro, religiösa symboler raderas för att skapa en scen av universell betydelse: allt för att fira mysteriet om ett barns födelse!
Den här tavlan markerar början på La Tours sista fas. ”Tillbedjan av herdar” är ett av de mest målade ämne i västerländsk konst, men La Tour är unik i sin realistisk interpretation.
Målningen beställdes antagligen av Lunéville- medborgarna som en hyllning till den nya guvernören, Maruiq de la Fert. Under många år glömdes det, och återupptäcktes i Amsterdam. 1926 köpte det av Louvre-museet.
Folkmusikens scener presenterades gatuspelmän och innehöll vevlira-instrument som var typiska för denna typ av musik. Tillskrivningen till Georges de La Tour är tvivelaktig. Men det här arbetet har samma pittoreska, robusta, karaktär som Sankt Hieronymus i Stockholm, och det är målade från en mycket liknande modell.
Musée du Mont-de-Piété de Bergues.
”Albi-apostlarna” är en serie målningar av Kristus och de tolv apostlarna , varav elva bevaras på Musée Toulouse-Lautrec i Albi.
”Maria Magdalena” är mest känd verk av Georges La Tour. Hon tittar in i levande ljuset och håller sin hand på en mänsklig skalle. Ljuset är en metafor för hopp, spegeln, pärlorna på bordet och på golvet symboliserar lyx, som hon har kastat åt sidan. Den kvinnliga figuren, förlorad i sina egna tankar, är spännande. Hela hennes kropp är mjukt och varmt. Enligt La Tour är Maria Magdalena en vacker, mogen kvinna.
På tavlan ”Sankt Josefs dröm” skildrade La Tour det ögonblicket när ärkeängeln Gabriel förmedlar ett budskap (flykten till Egypten) till den sovande Josef.
Josef verkar vara trött, som om han försöker förstå varför Gud lägger en sådan börda på honom. Gabriel ställer inga frågor, ger ingen order. Han rör vid Josefs hand och gör en meningsfull gest som senare kommer att förändra världens historia. På den tavlan utgör La Tour hela sitt mikrokosmos. En utsökt stillhet, naturalism bekräftar bara hans hög position.
Den helige Sebastian-liken vårdas av änkan Irene. Det är en scen som kommer från medeltida legenden. På 1700-talet var han en helgon som ofta togs till eftersom han ansågs vara skyddande mot epidemier.
Den här tavlan visar en scen från Gamla testamentet där Job, en gång rik och inflytelserik man som på kort tid förlorade sina barn, sina ägodelar och sin hälsa men inte sin fromhet. Hustru i en röd – guldklänning som faller till marken, står dominerande över honom. Hennes kroppsspråk visar att hon hånar den attityd som hennes man håller fast… och detta läser man direkt från bildscenen!
Georges de La Tour signerade inte sina verk. Det verkar att han åtnjöt prestige, en hög position som målare. Minne om honom bleknade med tiden, några av tavlor tillskrivs andra artister. Och det varade så till det 1900-talet då konsthistoriker blev intresserade av hans enastående konst och personligheten.
