”Le Chevalier” Roslin (1718 – 1793)

Viktigaste livshändelser och resor:

• Hans far, amiralitetsmedikus Hans Roslin avled 1737 och Alexander var förberett att utbilda sig till fartygsritare, eller ett liknande yrke bara för att stödja familjens ekonomi
• Amiralitetstecknare Lars Ehrenbill märkte ungens talang och övertalade honom att vidareutbilda sig i Stockholm
• Roslin gick i lära hos hovmålare Georg Engelhard Schröder (1684-1750). Han stannade i huvudstaden 5 år men han insåg direkt att konkurrensen var stor och kundkretsen liten
• 1741 flyttade han till Göteborg och senare till Skåne (1741-45)
• Alexander jobbade för den skånska aristokratin. Han träffade greve Lewenhaupt, som var anställd i hovet i Bayreuth, och var på besök hos sina släktingar i Skåne. Roslin fick förslag att presentera sina porträtter vid det markgrevliga hovet
• 1745 lämnade han Sverige och tillbringade några år i Bayern
• 1747 senare reste han till Italien för att studera de stora mästarnas verk. Besökte Parma, Florens, Venedig och uppskattade mycket måleri av Tizian och Veronese
• 1752 målade han av den furstliga familjen i Parma, reste vidare till Paris, där han bosatte sig
• 1759 gifte sig med en fransk pastellmålare Marie-Suzanne Giroust
• En alldeles ovanlig utmärkelse kom året 1770 och 1771, då han, trots att han var en utlänning, fick en pension och en fri bostad i Louvre
• Roslin besökte Stockholm efter sin frus död (1774-75)
• Vid sin återresa åkte han genom Sankt- Petersburg och blev inbjuden av kejsarinnan Katarina den stora

Hans verk. Underbara porträtt

Alexander Roslins porträttstil var virtuosa stoffmåleriet, den lysande behandlingen av siden, sammet och broderi. Det slående är hans förmåga att skildra en personlighet, samtidigt som han följer alla konventioner för salongsporträttet.

Alexander Roslin målade under påverkan av franska konstnärer, särskilt François Boucher. Svensk artist avbildade Bouchers fru Marie-Jeanne Buzeau (1716-96), dotter Marie-Emilie (1740-84) och skapade vänskap med familjen. Roslin kallades ”le Suédois” och hörde till de mest framgångsrika svenskarna genom tiderna och en av de rikaste konstnärerna i Paris!

Roslin gifte sig med pastellmålaren Marie-Suzanne Giroust (1734-72) i år 1759 och skaffade tre söner och tre döttrar. Alexander avbildade så utsökt porträtt av sin fru, att det blev hans främsta verk. ”Damen med slöjan” (1768) har allt: kärlek, passion och mjuka penseldrag. Konstnärens maka är symbolen för Nationalmuseum och det mest kända porträtten från den gustavianska epoken. Fyra år senare, den 31 augusti 1772 dog Marie-Suzanne, endast 38 år gammal.

Roslin sörjde henne djupt och hans produktion avstannade nästan helt under några år. För att komma över sorgen reste han till Stockholm på ett årslångt besök 1774-1775. Han hade där blivit invald i konstakademin (som utländsk ledamot!) och han målade under sin tid i staden bland annat porträtt av Gustav III, greven Scheffer och Carl von Linne.

Från Stockholm fortsatte han sedan till Sankt Petersburg där han skildrade porträtter av kejsarinnan Katarina den Store, hennes son Paul I och andra höga ryska adelsfamiljer. Roslin blev överhopad med beställningsarbeten (75 målningar). Så populärt var hans rykte från Paris. Färden fortsatte sedan till Warszawa, Wien och tillbaka till Paris i 1778, efter fyra år lång resa.

Min favorit porträtt av Roslin

Den moldaviska prinsessan Zoie Ghika är gestaltad på ett sätt som skiljer sig från de flesta av Roslins verk. Prinsessan bär inte peruk, hon har en moldavisk dräkt, elegant och enkelt. Bakom tavlan ligger en brutalt historia. Ryssland hade intagit Moldavien och Zoie Ghikas far (lydfurste) blev avrättad. Familjen ”flyttades” till Katarina den Storas hov. Ironiskt, var det kejsarinnan som beställde porträttet. Tavlan blev samtidigt en symbol för det ryska imperiets geografiska utsträckning, långt ner mot Svarta havet. Zoe`s blick är självständigt trots ledsna omständigheter. Porträttet av prinsessan var ett av de sista Roslin målade innan han återvände igen till Paris.

Alexander Roslin avbildade ofta andra konstnärer. Anne Vallayer-Coster var en stillebenmålare och en känd artist. Här har vi en porträtt av henne som fick en stor uppmärksamhet. Roslins förmåga att återge sidentyger, spetsar och volanger i dåtidens klädedräkter blev mycket omskriven redan efter Salongen. Kritiker beskrevs den tavlan som att den ”hörde till konstnärens bästa”.

Vid den franska revolutionen försvann hela Roslins kundkrets. Världen med vackra sidensjalen, sammet, pudrade hy och aristokratiska poser slutade då, kungahuset och överklass lämnade landet…

60- år gammal Alexander Roslin fortsatte dock att arbeta och visade upp nya målningar. Detta blev hans sista framträdande. Han dog 5 juli 1793 i Paris, sex månader efter kungens Ludwik XVI avrättningen. Det är kanske bra för honom, kan inte föreställa mig att Roslin avbildar Robespierre. En viss epok var över och den svenska konstnären var dess trogna dokumentalist!

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!